Idag ska jag äntligen få träffa min man igen, och ni kan inte förstå hur mycket jag längtat (hur mycket jag än skrivit och tjatat om det så är det nog svårt att fatta hur illa det faktiskt har varit). Jag har aldrig mått så dåligt av att vara så långt ifrån någon förut. Aldrig någonsin! Är det det här dom kallar kärlek?

Just nu sitter jag och slurpar i mig det sista av morgonkaffet, ska hoppa in i duschen och försöka få ordning på allt som kräver ordning - det vill säga; packning och mitt huvud. Tur att jag gick upp så tidigt som jag gjorde!