Här kommer lyckan för hundar som oss..

Eller? Var är lyckan? Finns den över huvud taget eller är det bara något som människan skapat för att ha något att sträva mot? Man hör ofta frasen "jag är lycklig", jag har själv kläckt ur mig det, men är man verkligen lycklig? Eufori, lycka - vad är det?

Ja, jag är på dåligt humör och ja jag tänker för mycket.
Just idag känns allt så förbannat skruvat! Ena stunden är jag "lycklig", eller iallafall glad över att jag lever som jag gör, för att i nästa stund vända på en femöring - få höra något jobbigt, känna saknad efter någon (eller som i mitt fall "några"), känna ensamhet.

Jag har inte mycket kvar alls i skolan nu, men jag kan inte slutföra en av kurserna då min distanslärare är fullkomligt omöjlig att få tag på (jag måste prata med henne för att få reda på vad jag har kvar). Och nu tänker ni säkert "ja, men ring henne eller gå till skolan då" - det har jag gjort. Jag är så trött på henne att jag mailat rektorn, så vi får väl se... jag tänker iallafall inte sumpa ett ynka betyg pga oengagerade lärare!

Dessutom har den här helgen varit allt annat än lugn, skön och ledig. (Som om det inte vore nog med gnäll nu!) Jag jobbade långdag i fredags, igår åkte jag och Micke ut till hans mamma och pappa och hjälpte dem med huset och idag har jag återigen jobbat långdag. Jag tänker absolut inte sitta och klanka ner på mitt jobb, för jag älskar verkligen mitt jobb och mina änglar till kollegor, men det är tufft att vara timvikarie - inte bara pga att man tvingas gå ovetandes så länge utan för att man kan gå hemma i flera dagar (till och med veckor ibland) utan ett enda pass när man helt plötsligt behövs flera dagar i streck. Det är tufft! Personligen så går jag ju inte upp lika tidigt när jag är ledig, så på så sätt blir det ju en omställning i dygnsrytmen. Sen oron över att inte veta hur mycket man kommer få ut nästkommande månad. Det är sjukt, och jättejobbigt! Just därför är jag så förbannat opepp på allt just nu.

Sen kan jag inte bli klok på karlar (eller kaffemaskiner!!!)... Jag har ju sedan länge vetat att de enda männen som förstår sig på oss kvinnor och kan vända ens humör till det postivia är min Yoshi, Håkan Hellström och Ben & Jerry. Tacka gudarna för att dem finns så nära till hands (youtube och ICA ♥)



Kommentarer
Anonym

Jag då? Heter ju inte yoshi, Håkan, ben eller Jerry...

Svar: Du är som en Jerry, gubben! ;)
Melie

2012-05-20 @ 19:27:09


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

.

RSS 2.0