Under en väldigt lång tid (nu pratar vi år, många år), har jag mått dåligt. I perioder alldeles för dåligt! Jag har mått dåligt i mig själv, i mitt förhållande och jag har mått dåligt över mitt liv. Jag har slitit som ett djur för att ta mig upp ur djupa träsk och sylvassa snår. Jag vet, det låter som att det här inlägget kommer bli ett sånt där negativt och tråkigt inlägg fullt av gnäll och skällsord. Men så är det inte, jag lovar! Man måste ju börja någonstans och det jag vill komma fram till är att jag mår så otroligt mycket bättre idag. Jag vet vem jag är och jag mår bra. Jag har kämpat, och jag har klarat det!

För bara ett halvår sedan fanns det inte på världskartan att jag skulle gå till jobbet trots att jag mådde dåligt, att jag skulle gå på stan osminkad eller att jag skulle börja träna och äta nyttigt. Bara en sån sak att jag inte varit hemma från jobbet en enda dag under hela sommaren är ett stort bevis på att jag växt. Jag har växt som människa och jag trivs. Tack vare min familj och mina vänner så trivs jag med mitt liv! Och självklart - tack vare mig själv!